Gubbröra 1970 – talet

foretaget

Sjätte avsnittet från en kollektiv självbiografi

 År 1969 blev jag lockad till Esselte av Bosse. Min huvudsakliga uppgift skulle vara att utvärdera kontors- och mikrofilmsutrustning som Esselte börjat marknadsföra i Skandinavien. Produkter hämtades från ledande leverantörer i när och fjärran.

Bankerna skrev på 1970-talet ut kontoutdrag etc. på papper i långa banor s.k. tabulatorpapper. Med en ny Computer Output Microfilm teknik kunde utskriften i stället göras på mikrofilm och läsas i mikrofilmsläsare. Vi sålde och installerade fler COM anläggningar till banker och andra kunder med stordatordrift.

COM var anledningen till att jag fick resa till USA för första gången i mitt liv. Att, i januari 1970, få flyga in över soliga Los Angeles för mellanlandning, och vidare till San Fransisco var stort för mig på den tiden. Jag gick sedan på kurs några veckor hos ett företag som var beläget i det nu så mytomspunna Silicon Valley.

Något år senare var det dags att besöka en mikrofilmleverantör i New Orleans. Det var som att förflytta sig 100 år tillbaks i tiden jämfört med Kalifornien. Här uppehölls och synliggjordes klass- och kulturskillnaderna folk emellan, men språket var detsamma även i de franska kvarteren. Jag som potentiell kund bjöds ofta på både lunch och middag. Den inleddes alltid på någon ostronbar dock utan ostron för min del, däremot med en perfekt blandad Bloody Mary. När vi senare fick en utrustning levererad från företaget i New Orleans till Stockholm hade grabbarna gömt en flaska Bloody Mary Mix väl förpackad i maskinen.

I konkurrens med Kodak tog vi hem en order från Volvo för framställning av deras reservdelskatalog på mikrofilm. De tryckta katalogerna som tidigare sänts till Volvos distributörer i världen vägde ton och gick på lastbil och båt. Nu skulle de kunna sändas med flygpost. Vi var, eller rättare sagt jag, var inte säker på hur vi skulle klara att effektuera ordern, tekniken fanns inte i Sverige.

Efter några turer till USA tillsammans med Bosse fann vi en samarbetspartner. Volvos första reservdelskatalog på mikrofilm producerades hos dem med mig som lärling. Det ankom sedan på mig att starta upp produktionen i Stockholm för Volvos nästkommande kataloger.

Kurt

 

Bosse skriver

 Jan. 1969 tillträdde jag befattningen som VD för Esselte System. Omsättningen var 6 milj kr., med ca 50 anställda. Produkterna var omoderna, lönsamheten dålig. Esseltes koncernledning hade beslutat att företaget skulle utvecklas. Koncernen hade god likviditet, man var beredd att satsa. Det innebar nya utmaningar. Ta fram tekniskt mer avancerade produkter. Förhandla med internationella företag om agentur- och distributionsavtal. Bygga upp en slagkraftig nordisk organisation.

Med hjälp av duktiga medarbetare expanderade företaget med i genomsnitt 32 % per år. Vi hade också ett starkt stöd från koncernledningen.

När jag slutade som VD efter 12 år var Esselte System, ett ledande nordiskt företag i kontorsmaskins- och databranschen. Vi hade 25 filialkontor i Sverige, 4 i Danmark, 6 i Finland och 4 i Norge. Därtill ett stort antal återförsäljare. I Schweiz fanns dotterbolaget Scribona Internationell, som sålde ordbehandlingsmaskiner till distributörer i Europa. Omsättningen var ca 500 milj. Sv.kr. (mer än 1 miljard i dagens penningvärde) , antalet anställda ca 800. Lönsamheten var mycket god.

Arbetet förde mig ut i världen. Vi hade affärskontakter i Silicon Valley, Orange County, New Orleans, Atlanta, Michigan, New York och Boston i USA, Montreal i Kanada. I Japan hade vi tillverkare i Tokyo, Osaka och Kobe. Därtill flera affärskontakter i Europa. Jag fick många vänner. VD för det kanadensiska företaget blev en nära vän. Han var liksom jag friluftsmänniska. Vi bodde hos eskimåer, fiskade vid norra ishavet, vandrade i British Columbias urskogar, åkte skidor i Vermont m.m.

I början av anställningstiden bekostade företaget IFLs (som sorterar under Handelshögskolan) företagsledarutbildning. 6 x 2 veckor med projektarbete mellan kurserna. Jag fick också 2 veckors managementutbildning på Stanford University.

Uppgiften krävde ett stort engagemang med långa arbetsdagar, 100 – 150 resdagar utomlands, småresor i Sverige oräknade. Det var spännande och stimulerande, men de personliga påfrestningarna var stora.

Familjelivet försummades och ledde till skilsmässa. Familjen bodde kvar på Dalagatan, jag köpte ett litet 30-tals hus i Norra Ängby. När jag senare träffade min nuvarande fru, kände jag behov av mer tid för privatlivet.

 

Rune skriver

 På företaget fanns även försäljnings och systemavdelning och jag började istället som systemman/programmerare vilket innebar en omstart på gott och ont.

Systemman/projektledare, ansvarade för installationen av ett kontorsdatasystem och att det kunde genomföras till kundens belåtenhet. Där ingick att analysera kundens behov och att planera o dokumentera ett underlag för programmeringen. Denna kunde sedan utföras av mig eller annat utomstående företag. Mycket lärorikt, inte minst möten med kunder på olika nivåer.

I företaget framkom nya modeller och jag fick en ide’ om att överta uppdrag för vissa modeller i egen firma eftersom jag hade gott kunnande om dessa.  Efter överenskommelse med företagets VD var saken avgjord och egen firma (AB) startades 1975. . . .

Jag kunde då ta uppdrag från min tidigare anställning samtidigt som jag kunde söka kontakt med nya företag och fabrikat. Ett av dessa företag var Philips som jag då började samarbeta med och som introducerade en mindre dator, P2000M. Det var egentligen en s.k hemdator (typ ABC 80) med operativsystem MS-Dos. Den skulle visa sig användbar även för kontor.

Programvaror, såsom bokföringsprogram etc., fanns då inte till denna dator och jag bestämde mig för att satsa på att skapa sådana.  Nu kunde jag skriva program i Microsoft BASIC direkt på bildskärmen, helt underbart, istället för som tidigare med stansad hålremsa. Flera nätters arbete följde och ett samboförhållande gick åt skogen. Rutinerna, bokföring – fakturering m.m blev efterfrågade och kunde marknadsföras bl.a. genom Philips försäljningsorganisation.