Vad gör du, egentligen?

Vi som gick ur den 6-åriga folkskolan på 1940-talet sögs snabbt upp av arbetsmarknaden. En skola och en arbetsmarknad som var så diametralt olika dagens. Tjugo år efter avslutad skolgång tvingades jag konstatera att mina teoretiska kunskaper inte räckte till längre.

Min svärmor frågade mig en gång lite orolig: ”Vad gör du, egentligen?”
Jag körde inte buss, jobbade inte på fabrik eller i någon affär så frågan var, ur hennes utgångspunkt vid den tiden, relevant. Ja, vad gjorde jag egentligen?

”Utmaningar jag ställdes inför i mitt arbetsliv 1950-1992” har jag skrivit för mina efterkommande och för mitt ego. Nu tänker jag presentera den här på bloggen, som en följetong. Målsättningen är ett nytt avsnitt var vecka.

Kurt

”Utmaningar jag ställdes inför i arbetsliv” 1:a avsnittet.

Förord

Jag måste vara av naturen lat för jag hatar monotont arbete men kan å andra sidan aldrig gå sysslolös. Som bondson var jag tvungen att hjälpa till på gården. Att bärga hö och att tröska var ingen höjdare. Jag kände lättnad när min pappa sa: ”Det blir aldrig någon bonde av Kurt”. Hur han så tidigt kunde veta det. Han, som hade upplevt depressionen på 1930-talet, sa också: ”Du måste skaffa dig ett yrke”. Någon karriärväg stakade pappa inte ut för mig utan tillfällena har fört mig till nya arbetsuppgifter och boplatser.

Min ständige påhejare att skriva ner vad jag varit med om i arbetslivet är Bo Malmsten. Bosse lärde jag känna i Landskrona på 1950-talet. Vi har seglat mycket tillsammans, oftast till Ven. Numera pratar vi mest gamla minnen.

Att skriva om ett arbetsliv som varat under 50 år låter sig svårligen göras och ingen skulle heller orka läsa om det. Jag har därför valt ut några perioder som jag idag tycker är intressanta att se tillbaks på. Började visserligen arbeta när jag var 13 år men de första tre åren lämnar jag därhän. Sitter således, vid 80 års ålder, framför skrivmaskinen och är spänd på resultatet

mot-ven

Undertecknad, Kuttersmycket och Bo Malmsten 1958